Hur ska jag klara mej utan min älskade grå? ;(
Livet är så förbannat orättvist! Varför skulle de hända just oss o våra hästar?!
Fattar inte hur man ska ta sej igenom det här... Hur överlever man utan sin livskamrat? För den som säger "de var juh bara en häst" fattar inte vad dessa djur betyder för en. Hästar är en livsstil o dom räknas in i familjen som alla andra familjemedlemmar..
Tårarna bara rinner igen... Men jag tror inte jag fattat det ännu. Fattat att man aldrig mer kommer att komma till stallet o se hästarna stå där i hagen. Att man aldrig mer kommer kunna vissla o se Gassi lyfta på huvudet o spana efter en, att man aldrig mer får mysa o kramas med Hrannar, att man aldrig mer kommer höra Saxis gnäggande när det är mat pågång o att man aldrig någonsin mer kommer att höra deras tuggande o trampande i boxarna. Fattar det verkligen inte...
Min underbara Gassi! Du var verkligen mitt allt. Kan inte tänka mej hur mitt liv ska se ut utan dej!? Du har funnits i mitt liv i 9 år o nu är du borta.. har varit hos dej så gott som varje dag i 9 år o nu kommer man aldrig få se ditt vackra ansikte igen! Det är helt otänkbart..
Jag önskar bara att allt ska va en dröm o att jag snart får vakna upp o se dej, Hrannar o Saxi igen. Önskar att jag aldrig fått de där samtalet från polisen igår morse. Önskar att de bara skulle varit en vanlig lördags morgon då man fått åka till stallet o fara ut o rida i det fina vädret. Inte att man skulle komma till ett svart o nästan helt utbränt stall, med er, våra ögonstenar, där inne... Men vad som iaf känns bra i allt elände är att ni helt säkert somnat in av brandröken o inte blivit skadade o dött av själva elden, det hade vart ännu värre..
Min älskade, älskade Gassi! Jag hoppar att du nu springer på de evigt gröna ängarna i Trampalanda tillsammans med Hrannar o Saxi.
Kommer aldrig någonsin att glömma er!
Gassi från Västerboda
Hrannar från Sunnagården
Saxi frá Flögu
R.I.P
2008-06-14
Fattar inte hur man ska ta sej igenom det här... Hur överlever man utan sin livskamrat? För den som säger "de var juh bara en häst" fattar inte vad dessa djur betyder för en. Hästar är en livsstil o dom räknas in i familjen som alla andra familjemedlemmar..
Tårarna bara rinner igen... Men jag tror inte jag fattat det ännu. Fattat att man aldrig mer kommer att komma till stallet o se hästarna stå där i hagen. Att man aldrig mer kommer kunna vissla o se Gassi lyfta på huvudet o spana efter en, att man aldrig mer får mysa o kramas med Hrannar, att man aldrig mer kommer höra Saxis gnäggande när det är mat pågång o att man aldrig någonsin mer kommer att höra deras tuggande o trampande i boxarna. Fattar det verkligen inte...
Min underbara Gassi! Du var verkligen mitt allt. Kan inte tänka mej hur mitt liv ska se ut utan dej!? Du har funnits i mitt liv i 9 år o nu är du borta.. har varit hos dej så gott som varje dag i 9 år o nu kommer man aldrig få se ditt vackra ansikte igen! Det är helt otänkbart..
Jag önskar bara att allt ska va en dröm o att jag snart får vakna upp o se dej, Hrannar o Saxi igen. Önskar att jag aldrig fått de där samtalet från polisen igår morse. Önskar att de bara skulle varit en vanlig lördags morgon då man fått åka till stallet o fara ut o rida i det fina vädret. Inte att man skulle komma till ett svart o nästan helt utbränt stall, med er, våra ögonstenar, där inne... Men vad som iaf känns bra i allt elände är att ni helt säkert somnat in av brandröken o inte blivit skadade o dött av själva elden, det hade vart ännu värre..
Min älskade, älskade Gassi! Jag hoppar att du nu springer på de evigt gröna ängarna i Trampalanda tillsammans med Hrannar o Saxi.
Kommer aldrig någonsin att glömma er!
Gassi från Västerboda
Hrannar från Sunnagården
Saxi frá Flögu
R.I.P
2008-06-14
Kommentarer
Postat av: anna
det gör ont att veta att du går igenom något så svårt och att det inte finns nåt man kan göra för att hjälpa :( tänker på er varje dag! <3
Trackback
